I snart en månads tid,har det varit ett fasligt liv,nere i kohagen.
Skränande och skrikande,som jag inte känner igen och som ibland,är riktigt hysteriskt.
Nästan så man skulle kunna tro,att bygdens alla katter,jagade fåglar därnere.
Häromdan,beslöt jag mig,för att kolla in lite närmre,vad det var för fåglar,som lyckas hålla,ett sånt förskräckligt oväsen.
Stövlar på.
Ner i kohagen.........och se,då lättade,en hel svärm,ifrån buskagen.....Nötskrikor.......vackra fåglar,men ack,så skräniga.
Så var det problemet löst.
Ja,så var det måndagmorgon,men utanför Ewans fönster,är det grått och mulet och som vanligt,blåser det som tusan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar