2 nätter har vi kämpat tillsammans.
Jag har funnits där.
Viskat i hans öra.
Nynnat,hans favoritsånger.
Baddat hans feber heta panna.
Kramat hans hand.
06:20 gav han upp,somnade lugn o stilla.
Ansiktsdragen slätades ut och han såg lättad och nöjd ut.
Jag öppnade fönstret och lät Själen fara ut......och återförenas,med hans Mamma och Pappa.
Han brukade ofta ta en fikakorg med sig och gå ner till föräldrarnas grav......ibland satt han där,mitt i natten flera timmar och pratade med Mamma o Pappa.........
Dag personalen som kom på morgonen,var skärrade och rädda.
Jag stannade kvar,hjälpte dom att göra honom i ordning.
Första gången dom skulle göra i ordning,en död person.
Tror att det kändes tryggt för dom,att första gången få göra det,med hjälp av en gammal van,som Ewan.
Nu gnistrar en ny Stjärna,på himla valvet.
Efter 17 år,kommer det att bli ett stort hål,av saknad,men tröstar mig med: Nu har du det bra!
Vackert skriver Ewan så vill jag det skall vara med!Omtänksamt av dig att stanna och hjälpa till så det blev på rätt sätt..
SvaraRadera