När vi ändå är inne på ämnet Skit.
Kom jag att tänka på en liten Solskenshistoria,ifrån min barndom.
Det var när min Farfar Nils,backade ut sin mörkblå,blänkande Mercedes,ur garaget.
Farmor Linnea,lastade den full med stora korgar.
Jag fick åka i Farmors knä.
Iväg bar det.
Upp i skogen,ovanför "Massa Mark".
För det var dax att plocka Koskitar.
Torra och fina,efter solens strålar.
"Skitkul" tyckte Ewan.
Den ena korgen,efter den andra fylldes och packades in i Mercan.
Hemma igen,placerades koblajjorna i stora zinkbaljor,som fylldes med vatten.
Där fick det stå och dra.
Min Farmor hade rosenplanteringar och koskitarna,blev gödselvatten.
Muuuuuuuu......gäller att ta vara på,vad naturen och djuren,har att bjuda på!!!!!
Nix,Conny....Ewan har inte fågelskräck.
Icke heller räds jag,att handskas med skit.
Fast kan bli lite sur,när jag måste trängas med "gåsaskiten",när jag Pic Nicar,i vår underbara skärgård.
Så passerar klockan strax midnatt.
7 timmar kvar av arbetsnatten.
Termometern,pekar på -12 grader ute.
Ciao!
Ewan
Fantastisk. Då visste man att ta vara på det naturliga. Nu köps konstgödning på säck. Vi hade ju bondgård så att sprida skit var något helt självklart
SvaraRadera