Natten till igår,skakades jag,av en ordentlig Mardröm.
Drömde att jag befann mej i ett stort,gammalt hus.
I ena änden av huset,satt en samling människor,i andra änden,låg jag på mage i en säng.
Påslakanen i sängen,var samma rosa påslakan,som jag och min första man Krister,fick i julklapp,av min mamma,i början av 80- talet.
Plötsligt känner jag hur någon sätter sej i sängen och stryker över min arm.
Jag ser ingen,men ser en fördjupning i sängen,någon som inte syns,sitter i sängen och låser fast mitt täcke.
Jag får panik av rädslan,försöker ropa på hjälp.......men får inte fram några ord.......vaknar av att jag hör mej själv skrika och Steve som hört skriken,ruskar om mej och undrar vad som står på.....
Fruktansvärd obehagskänsla.........ligger en stund och lugnar ner mej.......Steve somnar om och jag slogs plötsligt av tanken:Har Ann-Christine,gått bort i natt...........
På morgonen ringer min dotter och talar om,att Ann-Christine dog,ungefär vid samma klockslag,som jag hade min mardröm................ja,jag vet inte vad jag ska tro......men nog var det ett varsel?
Skönt att hon lugnt och stilla,fick somna in.........men ett kaos,för en chockad Krister,som ännu inte tagit till sej,hennes snabba sjukdomsförlopp och mist henne,på så kort tid........
Vi alla runt omkring,är omtumlade och skakade......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar