Man börjar bli lite frusen och avslagen.
Det slog mig plötsligt,vilken "Ensamvarg" jag är.
År efter år,natt efter natt.
Ensamarbete och ingen jobbkompis.
Förvisso,Nattpatrullen kikar in 2 gånger varje natt och hjälper mig med ett par tunga vändningar.
Dom är inte långvariga.
Drar snabbt ut i natten igen.
Många som ska besökas och behöver deras hjälp.
Gruppiset jag jobbar på,är en hyreshuslänga.
Våra vårdtagare har egna lägenheter,på två rum o kök.
Högst upp ligger personalens lägenhet,även det en tvåa.
Mörkrädd?
Nej......inte det minsta.För även i Lunnatorpet,som är mitt hem,lever jag lite i egenskap av "Ensamvarg".
Livet som Sjömanshustru,består av en STOR portion Ensamhet.
Ska man leva i Lunnatorpet,så får man inte vara mörkrädd.
Förvisso ligger huset vid landsvägen,men där är mörkt och ensligt.
Jo,jag har en granne,bara några meter ifrån huset,men han är aldrig hemma.
Camperar istället hos Fästmön inne i stan.
MEN jag har ju mina 3 vakthundar och fyrbenta vänner.
Läste i en tidning,här på jobbet,om något som kallades "Turbo Tankar"......fniss....."Turbo Tankar" är när tankarna surrar runt i huvudet hela tiden....ha ha ha.....mitt i prick!
Där har vi Ewans diagnos!
För i Ewans "kupa" surrar det hela tiden,oavbrutet!!!!
Botet på detta fenomen: Koncentrera sig på något som passerar förbi,typ vatten i en å,moln på en himmel,vågor på en strand.....på så sätt unviker man att vardagsgrubblet får fäste......?????
Jaha,nu vet jag det.....kanske hjälper det med att kolla på bilarna som susar förbi på vägen,framför Lunnatorpet....fniss......
...............nu gick LARMET...............
Tillbaka igen.
Inget allvarligt.
Bara lite assistans till toan.
Nu får det bli en kopp rykande kaffe,så man håller sig vaken och alert!
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar